Oplægsholder: Kicki Nordström, præsident for World Blind Union
Tid: Fredag den 26. september 2003 kl. 9:40
Sted: Handicapugen Aalborg Kongres & Kultur Center

En oversyn om betydelsen av FN:s Standardregler for den internationella handikapprorelsen (bevegelsen) och vad som åstadkommits under 10 år.

Mina damer och herrar,

Jag har ombetts att tala på temat" Betydelsen av FN:s Standardregler for den internationella handikapprorelsen (bevegelsen) och vad som åstadkommits under 10 år.

Det år med glådje som jag talar om FN:s Standardregler for att tillforsåkra månniskor med funktionsnedsåttning delaktighet och jåmlikhet.

Jag skulle såkert kunna tala hela dagen om det bara fanns tid, for så mycket finns att saga!
Ibland brukarvi kalla Standardreglerna for Agenda 22, eftersom det år 22 regler.
Kan man tala om Agenda 23 då det galler miljo, tycker den internationella handikapprorelsen, att man också kan tala om Agenda 22 som ska tillforsåkra månniskor med funktionshinder delaktighet och jåmlikhet.

Låt mig forst ge er en kort men viktig bakgrund till hur det hela startade.
1994, utsåg FN:s dåvarande Generalsekreterare Boutrous Boutrous Gali, Dr. Bengt Lindqvist, som sjålv år blind, till den forstå speciella rapportoren for funktionshindrade.

Bengt Lindqvists uppdrag var dels att bevaka implementeringen av Standardreglerna. Syftet var också att etablera en mellanstatlig dialog på handikappområdet och att fungera som rådgivare till staterna i deras arbete med att forbåttra livsvillkoren for månniskor med funktionsnedsåttningar.

Arbetet utfordes i nåra samverkan med representanter från den internationella handikapprorelsen, en grupp som blev kånd som Expertpanelen eller "Panel of Experts".

Bengt Lindqvist anlitades av FN for att bidia med utarbetandet av Standardreglerna, "Standard Rules on the Equalisation of Opportunities for Persons with Disabilities".
Utkastet lades forst fram till en arbetsgrupp under den Ekonomiska och sociala enheten i FN, ECOSOC och dåreftertill Generalforsamlingen.

l december 1993 antogs Standardreglerna, for att tiliforsåkra månniskor med funktionsnedsåttning delaktighet och jåmlikhet. Vad har då Standardreglerna medfort for fordelar for månniskor med funktionshinder?

Jo, de har resulterat i många konkreta framgångar:
Ett stort antal lander vårlden over har antagit ny lagstiftning och utvecklat nationella riktlinjer i enlighet med Standardreglerna. Jag vill då sårskilt nåmna Indien, Mexico, Sydafrika, Uganda, Sri Lanka, Australien, och Storbritannien.

Framforallt har Standardreglerna klart definierat hur man ska implementera de rekommendationer som år antagna.

Reglerna har bidragit till att stårka de månskliga råttigheterna for månniskor med funktionshinder och har bidragit till en aktiv uppfoljnhgs-och bevakningsmekanism genom

FN-systemet.
På så vis har Standardreglerna medfort en ny dimension når det galler handikappfrågor i många lander.

Denna nya filosofi har åven påverkat USA som i vanliga fall inte brukar vara intresserade av något som FN initierar.

The American Disability Act, ADA, år en produkt av detta nya tånkande som uppstått ur Standardreglerna.

Men år Standardreglerna heltåckande?

Nej, ett allvarligt problem som handikapprorelsen har insett i arbetet med reglerna år att de inte år tvingande och tåcker inte in alla omraden som borde tåckas in.

Ett annat problem år at det år svårt att overtyga regeringarna om att tå itu med frågor inom ett sårskilt område når man vet att det får finansiella efterverkningar.

Ett bindande dokument såsom en konvention, som kan tvinga lander som har ratificerat dokumentet att åndra lagar och lagstiftning enligt konventionens anda, skulle ha en helt annan kraft an Standardreglerna.

Men vi år nog snart dår i alla fall!
Vi kan också se att detidag finns vissa brister i Standardreglerna vilka maste åtgårdas.
Vi har till exempel omraden såsom, sårskilt skydd i våpnade konflikter och vid naturkatastrofer, tillgång till mat och rent vatten, sårskilt skydd for barn med funktionshinder och problonet med jåmstålldhet. Personer med utvecklingsstorningar och psykiska funktionshinder har heller inte tagits upp.

Reglerna har kritiserats for att de inte innehåller någon strategi for att forbåttra livsvillkoren for funktionshindrade personer i omraden med uttalad fattigdom.
Personer med funktionshinder i flykting- eller katastrof situationer år omraden som inte heller har berorts.

Varken bostadsproblematiken eller riktlinjer for hur institutioner dår många personer med funktionshinder fortfarande hals instångda under fruktansvårda omståndigheter, finns inte omnåmnda.

Frågor som sjålvbeståmmande, privatliv och personlig integritet, våld och overgrepp år andra årenden som maste påtalas sårskilt.
Stod till familjer med medlemmar med funktionshinderskulle behova utarbetas mer i detalj.

All dessa åmnen kommer att tas upp i samband med den att sociala kommissionen, CSD sammantråder i februari 2004.

Forhoppningsvis kommer CSD att anta ett supplement som innehåller det jag nu pekat på.

På frågan om inom vilka omraden man fråmst kan se foibåttringar genom Standardreglernas tillkomst.

Svaret maste bli att vi har ront vissa framgångar inom området full delaktighet och jåmlikhet, men vi har bara borjat!

Frågan om att se handikappfrågorna som en fragå om månskliga råttigheter har också borjat gro i en del lander.

Jag vill verkligen lyfta fram Bengt Lindqvists enastående gårning som Specialrapporter. Hans arbete har haft en stark betydelse for att formå ett samhålle dår alla medborgare ska kunna delta på lika och jåmlika villkor och som jåmbordiga medborgare.

Den pågående diskussionen år nu inte OM vi ska ha en konvention utan vad slags konvention vi ska kåmpa for.

l borjan av 1980-talet lade Sverige och Italien fram ett forslag till att skriva fram en handikappkonvention. De flesta av FN:s medlemslånder var vid det tillfållet inte beredda att tå det steget och forslaget avslogs.

Det var i detta sammanhang som FN:s Internationella Handikappdekad antogs, som "ett plaster på saren".

Bengt blev sedan ledande i arbetet med at tå fram dokumentet "Worid program of Action Concerning Disabled Persons",

Det var detta dokument som blev resultatet av dekaden och antogs av FN:s Generalforsamling 1982.

l slutet på 1980-talet, forsokte Sverige ytterligare en gang initiera ett forslag till en konvention på handikappområdet,, men med samma nedslående resultat.

Innan dekaden avslutades, foreslog Bengt Lindqvist tillsammans med den svenska regeringen, att utarbeta ett annat dokument som visserligen inte skulle ha samma tyngd som en konvention men åndå ha en moralisk fdrpliktelse.

Detta dokument skulle ha en sårskild status, mellan en resolution och en konvention. Detta forslag mottogs vålvilligt av FN:s medlemslånder och Standardreglerna var på våg!

Standardreglerna betonar starkt handikapprorelsens roll och stora betydelse i det nationella och internationella arbetet for full delaktighet och jåmlikhet for personer med funktionshinder.

Når vi ser tillbaka på de senaste 10 årens arbete ser vi att det faktiskt har skett foråndringar.

Som en konsekvens av Standardreglerna har många lander inlett en dialog mellan handikapprorelse och regeringarna och dess myndigheter.

Många lander har också stiftat lagar som vilarpå Standardreglerna och som syftar till att ge sårskilt skydd till månniskor med funktionshinder.

Dialogen har for varje år fordjupats och forbåttrats.

Många handikapporganisationer har bildat nationella samarbetsorgan for att stå enade når man forhandlar med regeringarna.

Denna utveckling har i sin tur forstårkt handikapporganisationernas forhandlingsposition.
Vi kan se en liknande utveckling internationellt. Exempelvis var det så att expertpanelen beslutade sig att skapa ett nåtverk vid sidan avpanelen. IDA eller International Disability Alliance, som bildades 1999 år ett resultat av expertpanelens arbete.

Svenska Sida har stbtt IDA de forstå tre år med en litet men viktigt ekonomiskt bidrag for sin overlevnad.

l slutet av augusti i år undertecknade jag ett kontrakt med Sida for en andra period for IDA, som stråcker sig mellan 2003 och 2005. Syftet år att ge finansiellt stod i arbetet mot en handikappkonvention.

Detta andra kontrakt innebår att informationskampanjer kommer att inledas till medlemmar på regional och nationell nivå inom IDA:s medlemsstrukturer.

Detta maste ses som ett starkt stod for handikapporganisationerna och deras påverkan i diskussionerna om en framtida konvention.

Men om man då fokuserar på handikapprorelsen och relationen till Standardreglerna?
Handikapprorelsen har anvånt Standardreglerna i sitt påverkansarbete alltsedan reglerna antogs, genom att aktivt kråva sina regeringar på foråndringar.

På så vis har åven regeringama fått mer kånnedom och insikt om Standardreglerna och de handikappolitiska frågorna.

På internationell nivå ser vi att handikapprorelsen inte skulle haft samma forhandlingsposition i kravet på en handikappkonvention, om vi inte haft Standardreglerna!
l december i år råknarjag nåmligen med att FN:s Generalforsamling ska anta en resolution gållande forslaget att skriva fram en ny konvention, denna gang till skydd for månniskor med funktionshinder!

Att Standardreglerna har stårkt det politiska inflytandet och den internationella handikapprorelsen kan vi se genom att vi inom IDA, har beslutat att rekommendera att Standardreglerna ska ses som verktyg for implementering av en framtida konvention.
En konvention ska ses som en bas for utarbetandet av natbnella lagar och riktlinjer som ror politikområden dår funktionshindrade kan behova sårskilt stod och skydd.

Den internationella handikapprorelsen har sedan reglernas tillkomst, anvånt dem som ett verktyg i arbetet forjåmlikhet, delaktighet och jåmbordiga råttigheter.

Standardreglerna år unika och har medfdrt en forandring for de 600 miljoner månniskor som lever med funktionshinder i vårlden idag.

Vi l IDA brukar anvånda oss av devisen "Ingenting om oss utan med oss".
Med det vill vi saga att ingen framgång eller utveckling kommer till stand om inte personer med funktionshinder sjålva får vara med i processen.

Vi vågrar att tolerera att experter talar å våra vågnar och utarbetar nya riktlinjer at oss når frågorna handlar om oss. Vi har expertisai bland oss sjålva och vill vara delaktiga i det som ror oss!

Det sags att "den som forlorar pengar gor en stor forlust, men den som forlorar en van, hon forlorar mycket mer".

Som en sista kommentar vill jag saga att, pg vet att personer med funktionshinder inte har några pengar, men vi kan vara mycket goda vånner! Vånner som man kan lita på.
Det kommer vi att vara nu når vi nårmar oss nåsta fas, nåmligen att skriva fram en handikappkonvention!

Tack!